Warhammer 40 000: Dawn of War III

Warhammer 40 000: Dawn of War III

Relics älskade strategiserie är lika charmig som förr, men verkar tappat taktkänslan med åldern.

Det finns få strategispelsutvecklare som kan konkurrera med Relic Entertainment. Skaparna av Homeworld, Dawn of War och Company of Heroes står bakom några av tidernas bästa RTS-spel. Med kreativitet och ett kusligt sinne för hur man balanserar stil och gameplay har de gång på gång fört genren framåt.

Men de har också visat sig ha en fallenhet för att oavsiktligt reta upp sina egna fans, ofta på grund av samma innovationslystenhet som gjort dem så framgångsrika. ”Förräderi!” skreks det inför Dawn of War II, när det avslöjats att basbyggandet fick lämna företräde för ett mer taktiskt fokus. ”Pay to win!” hördes upprörda före detta fans skandera när doktrinsystemet i Company of Heroes 2 tillkännagavs. Båda spelen skulle självklart visa sig bli mer eller mindre lyckade ändå, men med nya spel kommer nya kontroverser, och i och med Dawn of War III har ett nytt slagord uppstått.

”MOBA-klon!” heter det numera, i referens till upplevda influenser från de ändlöst populära League of Legends och Dota 2. Man menar att Relic skalar bort det taktiska djupet till förmån för att importera spelmekanik från en helt annan genre – mekanik som inte alls hör hemma i ett RTS – bara för att tilltala en bredare publik. Men kan det verkligen stämma? Och om det stämmer, är det nödvändigtvis dåligt?

Kampanjkrångel

För en stor del av spelarskaran kommer denna kontrovers te sig helt meningslös – för dessa är singleplayerupplevelsen den enda egentliga lockelsen, och där brukar Relic sällan svika. Fokus denna gång ligger precis som i Dawn of War II på hjältarna, vars invecklade förmågor utgör nyckeln till framgång. Perspektivet alternerar mellan de tre spelbara lagen – Space Marines, Orks och Eldar – och skildrar konflikter, samarbeta och intriger dem emellan på en krigshärjad planet.

 

I korthet:

Vad är det?

Kompetent RTS med tempoproblem

Utvecklare

Relic Entertainment

Utgivare

Sega

Webb

dawnofwar.com

Cirkapris

600:-

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K 4,00 GHz, NVIDIA GeForce GTX 980, 16 GB RAM

Kolla även in

Company of Heroes, Starcraft II, Supreme Commander

Amazon Prime levererar även stridsvagnar om 38 000 år.

Men kampanjen, som med Warhammer 40 000:s underbara värld och estetik borde vara spelets största styrka, är tyvärr dess allra största svaghet. Inget av det som gjorde seriens tidigare kampanjer så intressanta syns här till. Tack vare förändringar i spelmekaniken finns det taktikfrämjande cover-systemet från Dawn of War II inte längre kvar, men trots gameplay som påminner mer om det första i spelet i serien saknas allt det som gjorde dess kampanjer så unika.

Starcraft-seriens singleplayerkampanjer, till exempel, slutar aldrig att imponera. Där finns ett stadigt utbud av helt unik uppdragsdesign, med ständigt nya sätt att skräddarsy sina enheter mellan striderna. Allt detta har Dawn of War-serien också haft, men inte längre. Kvar finns en serie konservativt utformade och outhärdligt långsamma uppdrag, visserligen med högt produktionsvärde, men på alla andra plan ovärdigt Relic.

Samma hjältefokus återfinns också i multiplayerläget, som för mig och många alltid varit höjdpunkten i Relics strategispel. Så gott som alla Relic-spel har än idag en aktiv multiplayerscen, och det med god anledning. Såväl Homeworld, Dawn of War och Company of Heroes som alla dess uppföljare har varit utmärkt balanserade för bade nya och erfarna spelare. Även om features skiljer sig vitt dem emellan finns där en kärna som är omöjlig att ta miste på, och anledningen till att jag än idag – elva år efter att det släpptes – spelar Company of Heroes minst ett par gånger i veckan.

Detsamma gäller lyckligtvis Dawn of War III, som trots MOBA-kontroverser och rykten om att det skulle vara nedskalat och fördummat ännu otvetydigt är ett Relic-RTS. Som vanligt har det rörts om en del i formeln och i och med det har en del system rykt och ett par nya lagts till, men grunden är densamma. Varför då dessa anklagelser om MOBA-kloneri?


En himla massa mästerverk

Relic har i snart tjugo år varit en av världens mest inflytelserika strategispelsutvecklare. Här är ett smakprov av deras ärevördiga spelkollektion.

Homeworld
Denna klassiker från 1999 var Relics debutspel, tillika årets högst betygsatta PC-spel. Det var inte bara en gripande berättelse om en rymdfarande civilisation på jakt efter en ny hemplanet; det utmärkte sig också med sitt tredimensionella rörelsesystem, där enheter kunde röra sig fritt i de rymdbaserade nivåerna. En fantastisk nylansering av Gearbox finns att hitta på Steam.

Company of Heroes
Enligt Metacritic världens högst betygsatta RTS någonsin – detta RTS i andra-världskrigsskrud är enligt många Relics magnum opus, och bygger vidare på grunden som lades med Dawn of War. Det spelas aktivt än idag, och har en levande multiplayerscen och en kampanj med starka Band of Brothers-vibbar. Uppföljaren – Company of Heroes 2 – är nästan lika bra.

Warhammer 40 000: Dawn of War
Dawn of War-seriens första spel är också dess mest spelade. Idag är det hela 13 år gammalt, och har lagt grunden för mycket av Relics framgång och kännetecknande spelstil. Dess konfliktskapande resurssystem och nyskapande squad-mekanik kombinerades perfekt med Games Workshops mörka science fiction-värld, och skapade en sann RTS-legend.

The Outfit
Okej, The Outfit är verkligen inget mästerverk. Men det är minnesvärt ändå, om än bara som en påminnelse om att även de mest omtyckta spelutvecklarna trampar snett då och då. Det var studions första (och förmodligen sista) icke-RTS – ett försök till en halvstrategisk konsolshooter under andra världskriget. En intressant idé kanske, men ingen höjdare i praktiken.

Sidor: 1 2

Om skribenten

Liknande artiklar