Full Throttle Remastered

Full Throttle Remastered

Double Fine fortsätter gräva efter gammalt äventyrsguld. Trimmade Full Throttle Remastered är deras senaste kulturgärning.

Det är lätt att tappa huvudet när vi snackar 90-tal, äventyr och Lucasarts. Efter Grim Fandango Remastered 2015 och minst lika remastrade Day of the Tentacle i fjol ligger slutsatsen nära till hands: Allt Schafer, Gilbert och de andra rörde vi blev till guld. Det finns inga brister eller fel.

Verkligheten är dock sällan sådär svartvit. Det finns sprickor i perfekta fasader och tankevurpor i annars geniala hjärnor. Full Throttle är bättre än någonsin men inte alls lika bra som jag minns det. Tim Schafers (han både skrev och designade det) MC-äventyr från 1995 har visserligen sin egen takt och ton men också en del missljud och är inte alltid så tonsäkert som min nostalgi lovade att det var.

Pusslen är sällan särskilt sofistikerade, världen känns ofta ganska tom och motorcykelfajterna är ljusår ifrån lika roliga som Monkey Islands sylvassa (i dubbla avseenden) dueller.

Full Throttle är inget fantastiskt äventyrsspel men är däremot en skickligt berättad historia. Bikern Ben dras in i en mordhistoria där hela hans gängs liv – och livsstil – står på spel och till tonerna av The Gone Jackals gasar Ben fram längs oändliga motorvägar någonstans i Amerika i en nära framtid. Jag gillar varken rock eller motorcyklar, men köper jag temat fullt ut i Full Throttle. Det är så uppriktigt och trots att Ben först framstår som en karikatyr är han en riktig människa, underbart tolkad av en salig Roy Conrad. Mark Hamill, å sin sida, briljerar som spelets skurk. Han är väldigt mycket skurk.

 

Läs också: Goonies-doftande äventyr är Double Fines nya

I korthet:

Vad är det?

Högoktanigt peka och klicka-äventyr från genrens guldålder

Utvecklare

Lucasarts, Double Fine

Utgivare

Double Fine

Webb

doublefine.com

Cirkapris

140 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i7-3770K, AMD Radeon HD 7900, 8 GB RAM

Kolla även in

Brütal Legend, PCG 199, 88 %

Plankpose.

På sätt och vis känns Full Throttle som en förlaga till den typ av filmiska äventyr som Telltale mer eller mindre monopoliserat under senare år. Redan 1995 var mellansekvenserna fantastiska (F1 tar dig sömlöst fram och tillbaka) och nyversionen understryker dess förträfflighet. Animationerna är läckra, explosionerna maffiga, och minspelet och kameraarbetet är gjort med fingertoppsfiness.

Jag blir uppriktigt nyfiken på världen som bit för bit byggs upp genom att demonstreras utan att skriva oss på våra näsor, med svävarbilar och märkliga MC-gäng. Det är en plats och en ensemble som gjord för en uppföljare – men något Full Throttle Payback fick vi som bekant aldrig.

Det är synd, för samtidigt som de filmiska ambitionerna och berättelsen är enastående finns det gott om utrymme för förbättringar. Till skillnad från andra Lucasartsverk finns det få saker att interagera med i omgivningarna, vilket blir extra påtagligt då äventyret är kortare än gängse peka och klicka-spel. Detta går igen i pusseldesignen och snarare än att tänka känns det ibland som om jag bara gör.

Med detta sagt är jag ändå tacksam över att just Full Throttle fick en andra chans. Dess brister hade kunnat göra det till ett svart får i Lucasartsbiblioteket, men styrkorna gav oss istället en udda fågel.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

Full Throttle Remastered Reviewed by - .
3.75

Utslag

75
75
Inget perfekt äventyr men i gengäld en filmisk och rafflande berättelse.

Om skribenten

Liknande artiklar