Alla Mass Effect-trilogins följeslagare, rangordnade från sämst till bäst

Alla Mass Effect-trilogins följeslagare, rangordnade från sämst till bäst

Känslorna stormar när vi hyllar och sågar några av Biowares mest detaljerade karaktärsporträtt.

Av PC Gamer-redaktionen

Få spel är lika förödande effektivitetsdödare som Mass Effect-trilogin. Då syftar vi inte på de hundratals timmar Biowares spel i sig med lätthet kan sluka – utan de lika många timmar till man sedan ägnar åt att diskutera och debattera dem med vänner och kollegor. Än idag tenderar all aktivitet på redaktionen att stanna upp helt så fort någon inleder ett resonemang om vilket som är det bästa spelet i serien, eller det bästa uppdraget, och i synnerhet de bästa karaktärerna. Det säger något om Mass Effect att vi fortfarande har så starka känslor kring dess berättelse, nästan ett decennium efter att vi tog våra första steg i dess universum. Men det betyder också att vi hatar vissa karaktärer lika passionerat som vi älskar andra.

Med Mass Effect byggde Bioware, steg för steg, vidare utifrån den karaktärsmall som de etablerat med Knights of the Old Republic-spelen. Först är birollerna underhållande förströelser, som fyller världen med lore. Sedan blir de romantiska partners, och dina interaktioner med dem influerar hur de växer och mognar – till och med hur världen omkring er förändras. I Mass Effect 2 börjar birollernas öden dominera hela storyn, och att se alla deras olika resor knytas ihop i Mass Effect 3 efter fem år var något vi aldrig tidigare upplevt i spelvärlden.

Med andra ord betyder dessa följeslagare väldigt mycket för oss. För att undvika ett blodbad kom vi fram till en kompromiss: låt demokratin avgöra utfallet. Det här blev resultatet när PC Gamer-redaktionen röstade fram trilogins bästa bifigurer att ha kinky utomjordingssex ge sig ut på rymdäventyr med.

20. Jacob Taylor

Det är en tung risk att vara den trista, manliga startkompanjonen i ett Bioware-rollspel. Av de tre män som fyllt den här rollen i Mass Effect-serien är Jacob den som haft svårast att utmärka sig. James Vega porträtterades på ett underhållande vis av Freddie Prinze Jr, och har en rolig roll i DLC:t Citadel. Kaidan Alenko har personlighetsförändrande migrän, och du får chansen att överge honom på en främmande värld tillsammans med en atombomb. Men Jacob? Jacobs öde är att lova dig en öl som han aldrig kommer köpa dig, och hans innersta önskan är att ge upp livet som rymdäventyrare för att bilda familj.

Han lyckas visserligen ha de märkligaste ”daddy issues” av alla karaktärer i Mass Effect 2 – och det vill verkligen inte säga lite – men det är ändå inte tillräckligt för att höja honom över medelmåttighetens träsk. Hans mest minnesvärda ögonblick är den här repliken, som han levererar när hans romantiska bana når sin kulmen. Det är det sämsta ögonblicket i Mass Effect. Ledsen, Jacob – du är den sämsta följeslagaren. Priset var inte värt det.

19. Kaidan Alenko

Det finns en sak som gör Kaidan Alenko bättre än Jacob Taylor i kategorin tråkig, manlig inledande följeslagare: du kan döda honom.

18. Zaeed Massani

Vi är fortfarande sura på Zaeed ”bokstavligen ärrad krigsveteran” Massani för att han svek oss i Mass Effect 2:s avslutande självmordsuppdrag. Om han är så luttrad, varför misslyckades han så gruvligt som befälhavare att han fick en av våra squad-medlemmar dödad? Tack för ingenting, Zaeed. Och det där ärret får dig inte att se så cool ut som du tror.

Det är lätt att genomskåda Zaeeds tunna yta för att se vad han verkligen är: en mindre intressant upprepning av Knight of the Old Republics Canderous Ordo. Inga av Zaeeds krigshistorier kan mäta sig med Ordos beskrivning av inträdet i atmosfären, längst fram i spetsen av en invaderande mandalorian-armé.

17. Morinth

I bästa fall ersätter Morinth Samantha i din besättning – men det resulterar bara i att hon beter sig som Samantha, istället för att göra någon verklig skillnad. Och mycket längre än så sträcker sig inte hennes roll. Hon är en rätt poänglös ersättare för en mer intressant och nyanserad karaktär. Som antagonist, däremot, är hon fantastisk – vi kommer ihåg den kittlande katt-och-råtta-leken när man försöker fånga Morinth som en av höjdpunkterna i Mass Effect 2. Inte minst tack vare vetskapen att fel dialogval kunde leda till misslyckande eller ond, bråd död.

16. Javik

Det finns säkert något bra man kan säga om Javik, den upptinade prothean som ansluter sig till din besättning i Mass Effect 3 (om du betalade uppemot en hundralapp för DLC:t From Ashes, vill säga). Men de flesta här på redaktionen hade inte med Javik i sina besättningar, vilket petade ner honom till 16:e plats. Javik var knappast en central del av berättelsen i Mass Effect 3, och det är ett dåligt betyg till Bioware att den enda karaktär som kunnat erbjuda oss en omfattande inblick i prothean-kulturen inte ens var en del av själva grundspelet. I ett alternativt universum hade Javik kunnat vara en avgörande kugge i Mass Effect 3-storyn, och därmed fått en betydligt mer framskjuten plats i vårt kollektiva minne.

15. James Vega

När man väljer en medlem i besättningen att inleda en romans med följer nog de flesta av oss samma tumregel: människor är trista, låt oss istället ligga med märkliga utomjordingar. James Vega är knappast undantaget som bekräftar regeln: han är bara en normal mänsklig snubbe, knappast något att jaga upp sig över. Men ju mer vi pratade med honom, desto mer började vi tycka om honom – inte minst när han lite klumpigt började stöta på Shepard, hans överordnade. Men i slutändan blev han aldrig mer än en människa med ganska begränsad dragningskraft.

14. Kasumi Goto

Kasumi: Stolen Memory kan mycket väl vara Mass Effect-trilogins bästa DLC. Det låter Shepard leka James Bond genom att infiltrera en fest i en herrgård, och Kasumis introduktion som en slipad, osynlig tjuv (samt något av en ensamvarg) får henne att framstå som väldigt olik resten av Normandys besättning.

Kasumis bakgrundshistoria med Keiji, hennes före detta kumpan, utforskas på ett drabbande, känslosamt sätt i lojalitetsuppdraget Stealing Memory. Det går upp för Shepard hur pass sårad Kasumi blev av hans död, och du får chansen att hjälpa henne hämnas på mördaren, Donovan Hock. Efteråt belönas du med ett alldeles förödande slut, som på ett perfekt sätt fullbordar Kasumis resa.

I strid gör Kasumis förmåga Shadow Strike henne till en av de visuellt intressantaste karaktärerna, när hon plötsligt går upp i rök för att sedan uppenbara sig bakom en fiende för att gå till attack. Det gör det värt besväret att även leta upp Kasumi i Mass Effect 3 och dess Citadel-DLC, även om hon kan vara lite klurig att hitta.

13. Ashley Williams

Av alla platser på listan är denna förmodligen den allra mest kontroversiella. Vissa tycker det är en travesti att placera Ashley så lågt som på 13:e plats – men till slut fick de ge vika för demokratins obevekliga dom.

Enligt hennes försvarare är Ashley ett av de mest imponerande välavvägda karaktärsporträtten i hela serien. Dessutom är hon en av få som inte har något behov av att Shepard kliver in och bringar ordning i hennes liv. Ashley hör till den exklusiva skara som på allvar ifrågasätter Shepards beslut, särskilt när det gäller Ceberus, och hon är beredd att utmana dig – beväpnad, om så krävs – när hon känner att du är ute och cyklar. Hon är mer än en sidekick, och man får lätt känslan att hon lika gärna hade kunnat vara seriens huvudkaraktär om saker och ting gått annorlunda i det första spelets inledning.

12. Samara

Hon är Judge Dredd med en seriemördare till dotter. Hur du än spelar Samara över Mass Effect 2 och Mass Effect 3 blir resultatet ont bråd död i Shakespeares anda, vilket gör henne till en av trilogins mest tragiska karaktärer. Under hennes lojalitetsuppdrag måste du välja mellan att låta Samara dö eller att döda Morinth, hennes mordiska avkomma. Bortsett från Mass Effect 2:s faktiska självmordsuppdrag är hon en av tre följeslagare (utöver Tali och Legion) som kan begå självmord i spelet. I Samaras fall beror det på att hon brutit mot eden hon svurit att avrätta sin egen dotter, som i sin tur förbjudits att lämna ett kloster. Puh.

Samaras rigida, obevekliga trohet till Justicar Code betyder att hon är den enda karaktären i serien som helt saknar moraliska gråzoner. Det är en kraftfull premiss i ett spel som helt och hållet handlar om svåra beslut, där man måste väga fördelarna med en brutal men effektiv kamrat mot de summariska avrättningar hen kan komma att företa sig. Att ha en extremist som sällskap gör Mass Effect mer intressant.

Sidor: 1 2

Om skribenten

Profilbild på Thomas Petersson

Pappa, sambo, gamer, lantis, chefredaktör, skäggig. Favoritspel: Outcast, Deus Ex, Max Payne, Total War.Har du en vass penna eller vassa idéer för tidning eller sajt, kontakta mig!

Liknande artiklar