The Crow’s Eye

The Crow’s Eye

Vad får man om man slår ihop Amnesia, Portal, Bioshock och Fear? En obotlig identitetskris, tydligen.

Första intryck är verkligen inte att lita på. The Crow’s Eye utger sig för att vara ett äventyrsspel med inslag av psykologisk skräck, och visserligen är det också just så det börjar. Men becksvarta korridorer och småkuslig atmosfär ger snabbt vika för neonljus och svängig ragtime-musik.

Det är, kort sagt, fullständigt nonsens. Du vaknar upp i ett mörkt, övergivet universitet, inledningsvis utan någon aning om vem du är. Tjugo år tidigare, får du höra, försvann fyra av universitetets elever under mystiska omständigheter. Du är däremot där som någon slags labbråtta, och medan universitetets grundare (ett ondskefullt geni, vad annars) hånar dig via högtalare ska du navigera de öde korridorerna lösandes ”pussel” åt höger och vänster. Detta görs så klart med de klassiska äventyrsspelsmedlen: spakar, lönngångar, allehanda föremål och, såklart, tidsböjande superkrafter.

The Crow’s Eye lider av en allvarlig identitetskris. Genom hela spelet följer du en detektivs fotspår, och hittar brev och ljudmeddelanden som han (och en handfull andra karaktärer) lämnat bakom sig. Men berättelsen spårar snabbt ur, och vad som inledningsvis ser ut som ett vanligt, övergivet universitet övergår plötsligt och utan förklaring till ett Black Mesa-likt laboratorium, sedan till abstrakt, metallisk källare stöpt i neonljus och därefter till viktoriansk tortyrkammare.

Läs också: Kolla in pixelskräckspelet 2dark

I korthet:

Vad är det?

Spretigt äventyrsspel med ”skräckinslag”. Fast inte riktigt

Utvecklare

3D2 Entertainment

Utgivare

Nkidu Games

Webb

thecrowseye.com

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-4790K 4,00 GHz, NVIDIA GeForce GTX 980, 16 GB RAM

Kolla även in

Obduction, SOMA, Homesick

Det enda läskiga som händer är när en tandmask biter dig i ansiktet.

Varför är universitetet fyllt med svävande plattformar, magiska kuber, science fiction-teknologi och blodfläckar? Varför innebär samtliga ”test” att du antingen ska hitta en nyckel i ett kolsvart rum, dra i ett par spakar eller lösa ett pussel som ser ut som att det kopierats från valfritt mobilspel från 90-talet? Varför finns ett gigantiskt underjordiskt komplex med jättelika kugghjul utan funktion, och varför försvinner marken plötsligt i vissa rum? Ingen aning. The Crow’s Eye saknar på alla plan både sammanhållning och sammanhang.

Till och med när allt tvångsmässigt förklaras av ondskefulla geniet på slutet är det, om möjligt, ännu mer obegripligt osammanhängande än tidigare. Det är, i brist på bättre liknelser, som om de fem manusförfattarna turades om att skriva en mening i taget utan att veta vad de andra skrev. Här finns allt från utomjordingsreferenser till magi, sci-fi, mordmysterium, dimensionsätande krafter och Portal-lika testkammare. Allt detta på trasig engelska och till det konstanta ackompanjemanget av överspelande röstskådespelare.

The Crow’s Eye är fem timmar av oavbrutet, outhärdligt nonsens. På sätt och vis är det något jag skulle vilja uppmana alla att uppleva åtminstone en gång i sitt liv, bara för att se hur galet ett spel kan bli. Men sedan minns jag hur urbota tråkigt det också lyckas vara, och kommer på bättre tankar.

Läs också: Hur mycket RAM behöver egentligen din speldator?

The Crow’s Eye Reviewed by - .
1.3

Utslag

26
26
Buggigt, ogenomtänkt och på alla plan oengagerande.

Om skribenten

Liknande artiklar