Switch Or Die Trying

Switch Or Die Trying

Svårighetsgrad är inte allt här i världen, något som Switch Or Die Trying borde ha förstått.

Ett nytt mail från Fredrik dyker upp. I ämnesraden står det ”Vill du recensera Switch…” Va? Vill han att jag ska recensera den nya Nintendo-konsolen? Tidningen har ju trots allt genomgått en del ändringar på senare tid… hinner jag tänka med skenande fantasti innan jag klickar upp meddelandet och inser att det handlar om ett pusselplattformspel som heter Switch Or Die Trying.

Jag önskar att det var sista gången som Switch Or Die Trying gjorde mig besviken. Namnet syftar på att ens karaktär kan ”switcha” mellan två former, vilket ger hen en andra skjuts när de befinner sig i luften. Med andra ord är det ett spel om att dubbelhoppa. Till skillnad från Imprint-X, som använder en ursimpel mekanik på flera intressanta sätt, finns det inget överraskande tänk här. Dess stora innovation är snarare att ett dubbelhopp kräver två knappar. Du hoppar med en knapp och ”switchar” med en annan. Detta tillför egentligen inget förutom att det gör saker och ting svårare, vilket är en missriktad designfilosofi som hemsöker hela spelet.

För visst är det utmanande, men svårighetsgraden känns för ofta orättvis och omotiverad. Ett bra ”Nintendo-svårt” plattformsspel bygger på ett utbyte mellan spel och spelare. I gengäld för oförlåtande banor erbjuder det precisa kontroller och smidig prestanda, så att du ges allt du behöver för att övervinna dess utmaningar. Switch följer inte upp sin halva av den här dealen.

Läs också: De 10 mest överhypade pc-spelen någonsin

 

I korthet:

Vad är det?

Ett lättglömt pusselplattformsspel i mängden

Utvecklare

Threye Interactive

Utgivare

Threye Interactive

Webb

www.threye.com/switch.html

Cirkapris

79:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Metrico+

Hoppa till seger!

Istället tvingar det på dig oprecis styrning och idoga buggar, som att jag konstant fryser till is på kanten av plattformar eller att banor inte återställs när man startar om, vilket gör speedrunning-aspekten poänglös. Kanske är dock det mest förbluffande beslutet att inte låter spelaren starta om en bana utan att dö. Avsaknaden av den här valmöjligheten känns symptomatisk för hur oigenomtänkt mycket av Switch känns.

Det är extremt lätt att göra misstag med den tröga kontrollen när spelet kräver absolut perfektion i varje hopp. Banorna växer sig snabbt stora, vilket gör”ett misstag och du dör”-designen desto mer irriterande. Resultatet är en klumpig mix av designval plockade från bättre spel som inte passar ihop på något meningsfullt vis. Tänk dig ett Super Meat Boy där banorna har dubbelt så högt tempo men Meat Boy är hälften så snabb och lider av artrit.

Ibland upplever jag det som att Switch aktivt försöker vara ovälkomnande, inklusive de vansinnigt irriterande ljudeffekterna. Grafiken är anmärkningsvärt personlighetsbefriad och ser ut att utvecklarna tagit exempel-mallar från ett utvecklingsverktyg och använt de rakt av. Designen är slapp och fantasilös, vilket går igen i hela spelet. Ibland gnistrar det till med en intressant bana och i korta stunder skiner lite talang igenom, men när majoriteten av spelet är så personlighetsbefriat och knakigt i lederna kan det inte erbjuda något som inte gjordes bättre av dess inspirationskällor.

Läs också: Hur mycket RAM behöver egentligen din speldator?

Switch Or Die Trying Reviewed by - .
2.25

Utslag

45
45
Orättvist svårt och oslipat plattformsspel som lider akut brist på egen identitet.

Om skribenten

Profilbild på Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar