Night in the Woods

Night in the Woods

Rör upp känslor som är jobbiga att känna.

Det är lika svårt att skriva om Night in the Woods som det är att värja sig för dess ärliga och poetiskt burdusa personlighet. Jag har värkt på den här texten mycket längre än jag borde. Jag verkar inte kunna skriva om spelet, men nu ska jag försöka göra det ändå.

När jag tänker tillbaka på radhusen och skolgårdarna från min barndom så är det som att de fortfarande är befolkade av samma små barn som då. Någonstans i bakhuvudet är jag övertygad om att de aldrig riktigt växte upp och fortsätter finnas till i en evig sensommar på 90-talet. Jag vet förstås att det inte är så på riktigt. De leende små ansiktena på ett gammalt skolfoto är utgångspunkter för andra liv än de som var. De där två har gift sig med varandra. Han har flyttat utomlands. Hon är död. Men de flesta finns ändå kvar på samma plats, fast som vuxna. Nu har de bara fler egna barn och mindre tid.

Det gör alltid ont att förlora sitt sammanhang. Det är höst i Possum Springs, och i Maes ungdom. College fungerade inte som hon hoppats, och nu är hon tillbaka i sin sömniga hemstad och i sin tidskapsel till flickrum. Hon är tjugo år gammal och saknar mål och syfte. Som manusförfattare Scott Benson uttryckte det själv: “Att vara 20 är som att vara 12 igen. Det är ett övergångsstadie. Du är inte längre en tonåring men heller inte en riktig vuxen. Det är ett konstigt ögonblick då du förväntas bete dig som en vuxen samtidigt som ingen riktigt tror att du är en.”

I korthet:

Vad är det?

Innerlig berättelse med hoppande och snackande

Utvecklare

Infinite Fall

Utgivare

Finji

Webb

nightinthewoods.com

Cirkapris

190:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-2600K, GeForce GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Else Heart.Break()

Idylliska Possum Springs.

Hennes kompis Bea kör hem Mae och bäddar ner henne efter en riktigt dålig fylla på en fest i skogen. Under det sluddriga samtalet i bilen börjar Mae prata om hur snäll Beas mamma är. Beas mamma gick bort för över ett år sedan, och Mae vet egentligen det. Snörvlande och hickande försöker Mae be så hemskt mycket om ursäkt. Meningarna ser välvalda och ansvarsfulla ut i hennes inre men blir till tårar och självömkan när de tar sig ut ur hennes mun.

”Vi ses imorgon, lillan” säger Bea till den ihopkurade Mae där hon ligger i sängen.

”Jag är faktiskt två månader äldre än du” svarar Mae.

”Jag stannade här och blev äldre” säger Bea. ”Du stack iväg och förblev likadan.”

Det här meningsutbytet slog mig i magen så hårt att jag nästan tappade andan. Och det är bara en av de välberättade och ofta hotfullt verkliga scener ur hösten i Possum Springs. Infinite Fall iscensätter situationer som kastar både mig och Mae mellan hopp och förtvivlan, nostalgi och framtidsskräck, yster barnslighet och sobert ärliga reality checkar. Att kontrollera Mae är förrädiskt lekfullt där hon hoppar på elledningar och gör trippelhopp á la Super Mario. Den lilla gruvstaden i Pittsburgh är en spretig plats med lika spretiga invånare och varje skärmdump från spelet skulle passa inramad på väggen i ett konstgalleri.

Jag är äldre än Mae. Hon har fyllt tjugo och just hoppat av college. Jag är närmare trettio, vilket är något jag ännu inte riktigt förstått. Jag tror ändå att stora delar av vilsenheten och förändringen som präglar Possum Springs invånare är något som är konstant eller åtminstone återkommande genom hela livet. Jag minns fortfarande dagen då jag på riktigt insåg att vuxna människor bara är barn med huslån och ångest. Mae tampas fortfarande med det konceptet, och någonstans måste hon tillåtas att göra det.

Night in the Woods är ett personligt, vackert och öronbedövande ärligt dockskåp av karaktärer som jag inte vill släppa taget om. Jag vill följa Gregg och hans pojkvän Angus resa till en större stad med mindre fördomar. Jag vill se poeten Selmers blomma i sitt konstnärskap och jag vill vaka över Germ och Lori. Jag hoppas att Bea kan balansera sig själv och sina ansvar och jag vill säga åt Mae att allt kommer att bli bättre, och innerligt önska att jag verkligen menar det. Det fina med hösten är att den övergår till tyst vinter i väntan på att få återfödas i en helt ny vår.

Läs också:

RECENSION: A Normal Lost Phone kan vara årets hittills bästa spel

De fyra vännerna i Possum Springs

Mae

Vilsen och nyavhoppad och nu boende hos sina föräldrar. Vill helst bara äta donuts och göra brott och låta allting vara som det alltid varit.

Gregg

En ettrig virvelvind som delar Maes entusiasm för planlös brottslighet men har nu jobb på tobaksaffären i hopp om att kunna flytta. Gregg rulz ok.

Angus

Greggs pojkvän och fasta punkt i tillvaron. Gillar datorer och hattar. Efter en bedrövlig barndom vill han äntligen skapa något verkligt fint.

Bea

Kedjerökande socialist som förväntas ta över familjens järnaffär, men som heller inte vet vart livet egentligen är på väg.

Den rediga kyrkan.
Night in the Woods Reviewed by - .
4.5

Utslag

90
90
Vackert, drömskt och smärtsamt ärligt om att lämna något bakom sig, och om hoppet att hitta något nytt på vägen.

Om skribenten

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar