Nier: Automata

Nier: Automata

Recension: Nier: Automata

Benny tokhyllar Platinum Games nya eftertänksamma actionfräsare.

Nier: Automata är en rakt igenom makalös prestation.

Hur ofta brukar du spela om spel? Själv gör jag det alltför sällan. Varje återbesök till något gammalt tar tid från något nytt, så jag vill verkligen försäkra mig om att bestyret är värt tiden. Antingen vill jag hitta något jag missat eller så försöker jag finna nya infallsvinklar med den tidigare omgången i bakhuvudet.

Nier: Automata tar den här frågeställningen och slänger den i papperskorgen. Här är en omspelning närmast obligatorisk, och förmodligen några till efter det. I skrivande stund är jag halvvägs genom runda två och min kärlek för det här spelet fortsätter bara växa. Flera partier är helt omarrangerade och vissa bosstrider får ny innebörd tack vare utökat kontext. Alltså wow. Men låt oss börja från början.

PLATINUM GAMES-EFFEKTEN

Jag har inte spelat det ursprungliga Nier, men den allmänna åsikten på internet målar en bild av ett spel med fantastiska idéer och sämre genomförande. Man tog sig igenom spelmomenten med våld för att få ta del av regissören Taro Yokos egensinniga berättelse.

I och med Nier: Automata har Taro Yoko fått draghjälp av actionexperterna hos Platinum Games, och resultatet är ett äventyr som är ett rent nöje att spela under varje givet ögonblick. Den öppna världen är föredömligt kompakt och det superba stridssystemet blandar hårda och välanimerade närstrider med prickskjutande på distans, både till fots och genom luften under uppfriskande rälssektioner. Flera av bosstmötena är fullständigt briljanta.

Spelet utspelar sig på ett jordklot övergivet av mänskligheten. De raserade, överväxta städerna kryllar numera av primitiva robotar som ursprungligen leddes av invaderande utomjordingar för väldigt länge sedan. De kvarvarande människorna bor på månen, och i ett försök att ta tillbaka sin hemplanet tillverkar de ett gäng androider. I spelets huvudroller hittar vi således stridsmodellen 2B och hennes forskningsfokuserade kollega 9S.

Läs också: Pc-portningen av Nier: Automata är spelbar, men en besvikelse

I korthet:

Vad är det?

Stilig robotaction med både bredd och djup

Utvecklare

Platinum Games

Utgivare

Square Enix

Webb

niergame.com

Cirkapris

570 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

 

Med jämna mellanrum skiftar kameran perspektiv och spelet förvandlas till en sidoskrollare. Det är jättecoolt.

JAG, ROBOT

Det tar inte länge innan 2B och 9S anar ugglor i mossen. De tidigare så simpla robotarna har utvecklat personligheter, och påminner mer och mer om människor för varje sekund som går. De har bildat familjer och utvecklat känslor, och vissa av dem vill inget hellre än att leva i fred. Frågorna som Nier: Automata ställer är inte nya, men sällan har de formulerats med lika mycket hjärta som här.

En stor del av min känslomässiga koppling till spelet kan tillskrivas den fantastiska musiken. Jag har vid flera tillfällen fått behagliga rysningar av att bara gå omkring i världen och lyssna på tongångarna. Det är sorgligt och hoppingivande om vartannat, och passar alltsomoftast perfekt ihop med det som händer på skärmen.

EN MODERN KLASSIKER

Som ni märker är jag rätt tagen av Nier: Automata. Faktum är att jag anser det vara det bästa pc-spelet sedan The Witcher 3, och det säger en hel del. Ett spel som vägrar släppa taget och som jag troligtvis bara kommer beundra mer och mer vartefter tiden går.

Självklart finns här också brister. De tekniska problemen är vid det här laget väldokumenterade, men personligen slapp jag relativt smärtfritt undan, förutom bråkigt fullskärmsläge och de fortsättningsvis väldigt knackiga förrenderade mellansekvenserna. Spelets karta är även den lite väl jobbig att hantera och ibland placerar spelet ut osynliga väggar där det inte borde finnas några.

Som helhet är dock Nier: Automata ruskigt starkt. Och det bästa är att jag fortfarande inte upptäckt alla dess hemligheter. Ju djupare jag gräver i spelets mysterier desto mer nyfiken blir jag, och när jag väl sett de viktigaste sluten spelet har att erbjuda (det finns hela 25 stycken) kommer jag koka en kopp kaffe och gotta mig i alla teorier och analyser jag kan hitta på internet. Det är den typen av spel.

Nier: Automata tar tillvara på spelmediets unika förutsättningar och vore helt omöjligt att återskapa som en film eller bok. Det här kan man inte uppleva någon annanstans. Bara i spel.

Läs också: Alla Mass Effect-trilogins följeslagare, rangordnade från sämst till bäst

Klädd för kamp

2B är redan en ny stilikon

Tekniskt är Nier: Automata sådär. Men estetiskt är det ofta en höjdare, inte minst när det kommer till karaktärsdesignen. Robotarnas gulliga burkighet kompletterar androidernas stilfulla framtoning, och jag är lite extra förjust i huvudrollen 2B. Visst är det inte särskilt realistiskt överhuvudtaget att slåss i högklackat och en alltför kort kjol, men åh så coolt det är!

2B kan det här med att posera för skärmdumpar.
Nier: Automata Reviewed by - .
4.6

Utslag

92
92
Djupt fascinerande och oerhört underhållande. Ett av de mest kompletta spelpaketen på evigheter.

Om skribenten

Profilbild på Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar