Mass Effect: Andromeda

Mass Effect: Andromeda

YouTube

No Description

Klipper banden till föregångarna, på gott och ont.

Fem år senare och såren efter Mass Effect 3 har fortfarande inte läkt till fullo, i alla fall inte för mig. Det trassliga garnnystan som var resultatet av originaltrilogins omvälvande moraliska beslut är en av spelvärldens sanna stötestenar och ger än idag upphov till upprörda känslor. Det var inte så här det var meningen att det skulle sluta.

Med Mass Effect: Andromeda låter Bioware bli att peta alltför våldsamt i myrstacken och sidsteppar alla kontroverser på ett synnerligen finurligt sätt. Berättelsen börjar någon gång kring Mass Effect 2 men reser snabbt hela 600 år framåt i tiden, till en helt annan galax.

Således agerar universumet från Mass Effect 2 (fansens favorit, förresten) fond för Mass Effect: Andromeda och den hänsynslösa maskinrasen reapers förblir en myt, om ens det, och kroganerna är fortfarande utrotningshotade. Bioware plockar även de smaskigaste russinen ur den egna kakan genom att låta Vintergatans mest betydelsefulla raser hänga med på resan till det okända.

I korthet:

Vad är det?

Öppna rollspelsvärldar och gripande konversationer

Utvecklare

Bioware

Utgivare

Electronic Arts

Webb

masseffect.com

Cirkapris

570:-

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Det är varmt och skönt inuti den nya månbilen Nomad.

Varje ras har sin egen ark och varje ark har sin egen Pathfinder. Efter en förutsägbar prolog tar spelaren rollen som mänsklighetens Pathfinder Ryder (förnamnet och könet är valbart) och inom kort flänger man runt i Andromeda-galaxen på jakt efter världar att kolonisera. En ny berättelse har börjat, frigjord från allt emotionellt bagage på ett förbluffande effektivt sätt. Det är istället spelmekaniken och upplägget som blickar mot det förgångna.

DRAKENS DOGM

Inför lanseringen av Dragon Age: Inquisition pratade Bioware sig varma om att man kunde betrakta spelet som en försmak av som komma skulle i framtida Mass Effect-spel. De överdrev inte. De flesta av de styrkor och svagheter man kan tillskriva Dragon Age: Inquistion gör sig gällande även för Mass Effect: Andromeda.

Återigen ligger fokus på ett gäng öppna områden som man kan utforska enligt eget tycke och smak. Problemet är att Bioware fortfarande inte är särskilt bra på att fylla dem med meningsfullt innehåll, eller göra dem roliga att utforska.

Navigationen slutar aldrig frustrera, speciellt om man försöker hitta punkter markerade på kartan (och det gör man ofta). Avståndsmätare och minikarta saknas, och eftersom uppdrag med flera olika delmål markeras samtidigt är det helt omöjligt att avgöra vilket av dem som är närmast. Lägg till mödosamma bergsutflykter med Mako-bilens mer begåvade lillasyster Nomad (jag som faktiskt gillade att ränna runt med Makon i originalspelet) och vi får en öppen värld som jag snabbreser genom oroväckande ofta.

Många av dussinuppdragen påminner om tio år gamla massiva onlinerollspel, kör hit och plocka upp den där växten och spring dit för att skanna en utomjordisk artefakt. Tack och lov kan man hoppa över dessa sysslor (och jag lärde mig kvickt att göra det) men eftersom spelet lägger stort fokus på tillverkande av egen utrustning känns det alltid som att jag blir bestraffad när jag väljer att inte lägga de där extra fem minuterna på att utvinna mineraler.

KOMPETENTA SAMMANDRABBNINGAR

En sak som Mass Effect: Andromeda tack och lov inte väljer att lyfta från Dragon Age: Inquisiton är striderna. De är de tveklöst bästa uppgörelserna i serien hittills, även om de fortfarande har en bit kvar upp till dedikerade actionspel av Gears of War-snitt vad gäller tyngd och återkoppling. Man kan numera hoppa med ryggraket, sväva lite grann i luften när man skjuter och cirkla runt fiender med snabba raketassisterade sidledsförflyttningar. Den ökade rörligheten är välkommen och arenorna drar ofta nytta av höjdskillnader för att skapa ett mer dynamiskt slagfält.


Färdkamraterna

Dessa är dina närmaste vänner i Mass Effect: Andromeda.

CORA

En före detta asari commando med eventuellt mindervärdeskomplex.

DRACK

Som Wrex, fast äldre och coolare. Alltjämt oroad över sitt barnbarn.

JAAL

En angara, en av de viktigaste nya raserna. Visar hellre sina känslor än gömmer dem.

LIAM

Gängets Svensson. Gillar bilar och filmkvällar. Och att ta av sig skjortan.

PEEBEE

En spelevink med ett ohälsosamt stort intresse för de uråldriga robotarna remnant.

VETRA

Min personliga favorit. En kvinnlig Garrus ungefär, hur coolt är inte det?

Sidor: 1 2

Om skribenten

Profilbild på Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar