Splasher

Splasher

Silkeslen spelbarhet förgyller denna färgsprakande indiepärla.

Handkontroll rekommenderas, står det i startmenyn. Jag lyder uppmaningen, trycker på A och sedan är det igång. 22 lika frustrerande som välgjorda banor väntar mig, med fällor i form av grön syra, sylvassa sågklingor, laserstrålar och fiender som gör allt för att jag ska trilla ner i avgrunden och dö. Sparpunkter är utplacerade med precis lagom avstånd för att jag ska känna att det är värt att kämpa vidare. När jag når en av dessa pustar jag ut i ett par sekunder, innan jag springer vidare.

I Splasher är jag utrustad med en vattenkanon med oändlig ammunition, som jag använder för att ta mig förbi de ganska lättlösta pussel som dyker upp på banorna. Det är dock inte pusslen som fångar mitt intresse, utan kontrollen. Redan under den första banan känns hjälten perfekt att springa och hoppa med, som att jag gjort det tusentals gånger tidigare. Det märks att det är nyckelpersoner från Rayman Legends-teamet som står bakom denna finputsade indietitel.

Vattenkanonen blir så småningom uppgraderad till en färgkanon och jag får snart möjlighet att med enkla knapptryck både skjuta rosa skott, som tillåter mig att klättra på väggar och i tak, samt gul färg, som gör att jag kan studsa högre än den gröna geggan i Robin Williams-komedin Flubber. Till en början framstår spelet som en harmlös kopia av det äckligt svåra Super Meat Boy, men den mångsidiga kanonen gör att Portal 2 blir en mer rättvis jämförelse. Även där utrustades spelaren med olika typer av specialprojektiler, och i Splasher fungerar färgkanonen lika smidigt som i Valves underbara uppföljare.

I korthet:

Vad är det?

Färgsprakande actionplattformare

Utvecklare

Splashteam

Utgivare

The Side Kicks, Plug in Digital

Webb

splasher-game.com

Cirkapris

150:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Portal 2, Rayman Legends, Super Meat Boy

Den onde Docteur är boss på Inkorp och han är inte direkt någon originell storskurk.

Trots att jag dör oförskämt mycket och får starta om vid senaste sparpunkten pinsamt många gånger, ger jag aldrig upp. Visst är det frustrerande och eländigt, men mitt i alla motgångar finns ljuset i form av den klockrena spelbarheten, som i kombination med färgsprakande estetik gör att jag inte vill lägga ifrån mig handkontrollen förrän jag klarat banan. Och nästa. Och den efter det.

Belöningen när jag sprungit, hoppat, svurit och med den härliga färgkanonen målat mig hela vägen fram till slutet av en nivå, är mycket större än frustrationen som uppstår varje gång jag tappar fokus och gör det där förödande felsteget för trettioelfte gången. Istället för totalt uppgiven, blir jag snarare bara peppad på att ge det ett nytt försök varje gång jag dör. Vad mer kan man önska sig av en 2D-plattformare?

Jag trodde att jag hade fått nog av denna typ av spel. Splasher motbevisade mig.

Läs också:

RECENSION: Poi tar dig tillbaka till plattformsspelens guldålder

Om Doom vore ett plattformsspel

Nuddar du den gröna syran så dör du. Lycka till!
Splasher Reviewed by - .
4.1

Utslag

82
82
Helgjuten spelkontroll, härlig estetik och välbalanserad svårighetsgrad i vinterns skönaste actionplattformare.

Om skribenten

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar