Sniper Elite 4

Sniper Elite 4

Mer än bara ultravåld när Karl knäpper krauts för fjärde gången.

Efter tre spel, tusentals döda tyska soldater och två lyckade mordförsök på führern själv, hur nu det går ihop, kan man kanske tycka att Elite-seriens parodiske huvudkaraktär borde vunnit kriget på egen hand vid det här laget. Men axelmakterna kämpar vidare, och ett fjärde Sniper Elite-spel ser dagens ljus.

Tur är väl det, för trots att jag aldrig riktigt kom överens med de tidigare spelen är det svårt att inte falla för fyrans groteska charm. Rebellion Developments ihärdighet verkar äntligen lönat sig, för tack vare större miljöer och större valfrihet har Sniper Elite-serien aldrig varit bättre. Men så var den i mina ögon i för sig aldrig särskilt bra till att börja med.

Som vanligt (och som namnet bör antyda) står prickskytte högst på dagordningen när Karl Fishburne, världens minst intressanta huvudrollsinnehavare, beger sig till Italien. Mycket är sig likt – från den detaljerade ballistiksimulationen och användandet av höga ljud för att maskera gevärsskott till de vid det här laget ikoniska röntgensekvenserna i ultrarapid när gevärskula möter fiende.

Men man bör inte underskatta hur mycket de nya, mångfaldigt större miljöerna påverkar spelupplevelsen. Medan balansen mellan underbart prickskytte och frustrerande smygsekvenser i föregångaren ofta var fruktansvärt skev är det nu möjligt att till stor del skapa sin egen balans. Den minsta banan i Sniper Elite 4 är enligt utvecklarna hela tre gånger större än de största banorna i tidigare spel, och hustak, tunnlar, klippor, grottor, städer, skogar och berg erbjuder gott om vertikalitet och valfrihet.

I korthet:

Vad är det?

Oslipat men underhållande prickskyttekalas i öppna landskap

Utvecklare

Rebellion Developments

Utgivare

Rebellion Developments

Webb

sniperelite4.com

Cirkapris

500:-

Pegi

Från 16 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K 4,0 GHz,GeForce GTX 980, 16 GB RAM

Kolla även in

Zombie Army Trilogy, Sniper: Ghost Warrior

Kranar, sprängladdningar och lastbilar kan orsaka underbara kedjereaktioner.

Varje enskilt uppdrag kan med lätthet ta minst ett par timmar, men lätthet är också ledordet, för precis som tidigare i serien är allt utom den allra högsta svårighetsgraden en barnlek, till stor del tack vare fiendernas förutsägbara beteende. De blir visserligen både försiktigare och mer vaksamma om du röjer din position, men grupper av fiender verkar leva helt isolerat från varandra. Jag kan springa in i en by och skjuta hejvilt, men på resten av banan fortsätter alla som om inget hänt. Här hade ett system likt det i Far Cry-spelen suttit fint, där fiender kan tillkalla förstärkningar om du eller de lik du lämnar i din väg upptäcks.

Trots att det är vida överlägset sina föregångare har jag svårt att skaka av mig känslan att jag mer eller mindre bara spelar trean i större miljöer. De ser i princip likadana ut, låter lika hemskt och har närmast identiska fiender, vapen och kontroller. I listan över seriens många problem har det största, miljöerna, lösts i och med fyran, men många återstår. Tack vare Sniper Elite 4 ser jag i alla fall äntligen fram emot en uppföljare.

Läs också:

Snart börjar öppna betan för Sniper: Ghost Warrior 3

17 minuter från Sniper: Ghost Warrior 3

Sniper Elite 4 Reviewed by - .
3.9

Utslag

78
78
Trots samma gamla brister höjer de öppna nivåerna Sniper Elite 4 långt över sina föregångare.

Om skribenten

Liknande artiklar