♥ ❤ Kärlek vid första knapptrycket ❤ ♥

♥ ❤ Kärlek vid första knapptrycket ❤ ♥

Alla hjärtans dag är här och kärleken spirar på redaktionen! Inte mellan skribenterna förstås, vi gapar mest om olika deadlines till varandra, men mellan oss och spelen. Denna kärlekens dag till ära, slog vi fast att det vore lite extra mysigt om vi vaskade fram våra allra mest älskvärda spel; de där titlarna som vi visste att vi skulle älska villkorslöst redan första gången vi startade dem, trots att vi inte hade kört mer än ett par minuter.

Detta är spelen vi förälskade oss i redan vid första knapptrycket!

      

Jerry flyger högt i Just Cause 3

Även om jag hade skoj med Just Cause 2, kände jag hela tiden att något saknades i det massiva Panau. Färdsträckorna var på tok för långa och jag orkade aldrig ta mig över hela kartan. När jag några år senare fick pröva wingsuiten i Just Cause 3, visste jag att dessa vingar var exakt vad jag hade väntat på!

Flygdräkten var den sista pusselbiten som förvandlade en helt okej spelserie, till den mest underbara sandlåda jag någonsin har tagit del av. Wingsuiten gjorde att Just Cause 3 plötsligt blev mer inbjudande än både Skyrim och GTA V, vilka hade varit mina tidigare open world-favoriter.

Att susa omkring och göra luftakrobatik i det soldränkta Medici med hjälp av änterhaken, fallskärmen och den fantastiska wingsuiten, är lika kul idag som när jag för första gången startade spelet. Att resten av Just Cause 3 är lika välgjort – från den strålande musiken till de grymma explosionerna – skadar förstås inte heller, men det var wingsuiten som fick mig att älska Avalanches trea redan under mitt första besök i Medici.

Mattias minns passionfyllda lan med Warcraft II: Tides of Darkness

Jag måste grubbla ordentligt innan jag kan avgöra om det jag spelar är bra eller dåligt. Det är därför sällan jag blir blixtförälskad. Men som med det mesta här i livet finns det undantag, och för mig kommer de i form av en bitande kall snöstorm. I Blizzards spelkatalog har jag fallit pladask för allting förutom tråk-Diablo.

På alla hjärtans dag tycker jag det är passande att minnas den första kärleken – den till kriget mellan tappra människor och arga orcer på en sprillans ny 486:a med beige chassi och tangentbord. Warcraft II: Tides of Darkness var det första pc-spelet jag köpte för egna pengar, och jag älskade det direkt, från det att jag högg ihjäl den första riddaren som vågade vandra rakt in i min bas.

Svettiga lanmatcher i polarens källare lade grunden för ett livslångt intresse för onlinespel. Eldsprutande drakar inspirerade drömmar om fantasy samtidigt som små pixliga slavarbetare i gruvan väckte skrivsbordsstrategen inom mig. Warcraft II blev en spirande romans som senare skulle ta mig vidare till Starcraft, World of Warcraft och Hearthstone.

Charlie blir alldeles knäsvag av det underbara Hyper Light Drifter

När jag letar efter rätt ord för att beskriva Hyper Light Drifter är det bästa jag kommer på ”besjälat”. Det här lilla pixel-action-rpg:et rymmer något extra. Bakom de klara färgerna finns en stillsam melankoli, insikten om att solen fortsätter att skina även när ens värld står i spillror. Den kontrasten fyllde hela bröstet på mig redan första gången jag spelade, och hängde sig kvar tills sista bossen låg död.

Samtidigt som HLD hittar en helt egen visuell nisch är det också en väldigt klassisk saga, om äventyraren med mantel och svärd som ger sig ut i världen. Fusionen mellan fantasy-troper och scifi-influerade miljöer – tänk övergivna maskindelar och pulserande ljusdioder – slår an en alldeles särskild sträng i mitt nördhjärta. Det är så fruktansvärt snyggt.

Nu har jag prövat att slänga mig med fina formuleringar, men det jag egentligen vill säga är: HLD är ett asbra spel som alla borde prova! Tackåhej.

Elinor förälskade sig i en värld av fantasi och gemenskap i World of Warcraft

Det var en helt vanlig kväll i byn där det aldrig fanns något att göra. Jag hade precis pantat månadens cola-flaskor för att kunna köpa en limpa som fick lov att räcka resten av veckan, tills nästa CSN-peng damp in på kontot.

Jag hade en obligatorisk lektion i veckan på universitetet två mil bort och tillbringade mina oceaner av tid med att drömma mig bort till sandstränder och äventyr. Tills jag blev rekommenderad World of Warcraft.

Så snart min rosahåriga gnome warrior satte fot i snön i Coldridge Valley visste jag att det här var större än allt jag spelat dittills. Jag kunde helt plötsligt tillbringa varje vaken timme med att äventyra istället för att drömma om att göra det. Och inte bara på sandstränder, utan i sumpmark, vulkaner, vilda djungler, ödsliga öknar och djupa kratrar. Men det bästa av allt var att jag kunde göra allt det där tillsammans med mina vänner, såväl gamla som de många nya jag fick genom spelet. WoW gjorde min fattigaste tid i livet till en av de rikaste och för det kommer jag att älska spelet livet ut.

Joakim såg introt och blev störtkär i Day of the Tentacle

De spel jag verkligen älskat direkt är sådana som talat rakt till mig, och som handlat om sådant jag kan relatera till. Dear Esther handlade om ett liv som inte finns längre på ett sätt som kändes som skräddarsytt för mig. Det handlade om pappa.

Men ibland är det just för att spelet erbjuder något helt annat än det egna livet som jag tilltalas av det. Som när jag under en särskilt mörk period i livet, under det tidiga 90-talet, upptäckte Day of the Tentacle. Det var Lucasarts mästerliga äventyr som en gång för alla fick mig att skaffa en pc, en mäktig 486:a med 33mhz CPU och en sprillans färsk cd-Rom.

Det räckte med introt, när Bernard, Laverne och Hoagie åker som idioter genom landskapet för att rädda stackars Green Tentacle från en galen vetenskapsman. Estetiken, animationerna, röstskådespeleriet, musiken – allting transporterade mig till en annan värld. En förunderlig, komisk värld där allt kändes möjligt. Det var tröst. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Fredriks första pc-kärlek är även en av hans största: Ignition

Svenska Ignition recenserades i Svenska PC Gamer 1997 och fick betyget 93 %. Hade det recenserats i Svenska PC Gamer 2017 törs jag lova att betyget blivit ungefär detsamma. Det var och förblir ett litet mästerverk, vilket jag insåg när spelet återlanserades på GOG och kulturbragden var ett faktum.

Jag är ingen stor racingkonnässör. Snarare än att kapa hundradelar i realistisk racing har jag ägnat en betydande del av mitt spelliv åt att kapa vänskapsband i Mario Kart. Ignition får mig att kapa både det ena och det andra. Man kan sammanfatta upplägget som en himmelsk förening av Micro Machines-kärror och ett under av lekfull bandesign, från isländska fjordar och vulkaner till sydamerikanska djungler och svindlande serpentinvägar uppför bergsmassiv.

Det är lika roligt att tävla mot AI:n som mot en vän och som mot dina egna tider. Ignition är kort sagt roligt under varje hundradel. Hur många spel kan skryta med det?

Bennys tonårsjag upplevde aldrig tidigare upplevda spelkänslor till Knights of the Old Republic

Jag kunde inte sova. Jag kunde bara ligga raklång i sängen och stirra upp i taket med ett fånigt leende på läpparna. Att spel faktiskt kan vara så här bra. Jag hade ingen aning. Wow!

Klockan var två på natten kring nyår 2003, och jag hade precis upplevt den berömda plottwisten i Knights of the Old Republic. Jag tänker inte spoliera den, för vad som faktiskt hände är sekundärt. Det som spelar roll är de påföljande känslorna.

Jag hade aldrig varit så här engagerad i ett spel tidigare. Jag hade aldrig varit så här investerad i digitala låtsasmänniskors öden och äventyr, och jag hade aldrig spelat ett spel där det verkligen kändes som att jag hade mitt eget öde i mina egna händer. Vad jag valde att göra av den nya informationen som hade avslöjats var helt och hållet upp till mig.

Knights of the Old Republic var något helt nytt för mitt tonåriga jag, och det övertygade mig på egen hand att jag kommer älska spel ända tills mitt hjärta slutar slå. Man kan inte uppleva det här någon annanstans.

Rikard och hans hemliga kärleksögonblick : Undertale

Med risk för att låta trotsig ska jag inledningsvis göra klart att jag inte tror på kärlek vid första ögonkastet. I bästa fall kan det vara en stöt av statisk elektricitet som kan antända en första skör låga som senare kan utvecklas till en fullskalig kärleksbrand.

Ett desto viktigare ögonblick är det som uppstår när man plötsligt känner hur ytlig attraktion börjar övergå i något djupare, när man inser att en djupare koppling håller på att byggas på ett sätt man aldrig riktigt känt med någon annan.

Lite så var det med Undertale. Första intrycket var definitivt lovande eftersom jag är världens lättaste ligg för den sortens hypercharmig självmedveten humor som Toby Fox bombarderade mig med under spelets första timme. Det kommer dock en stund när man förstår att det finns något mer subtilt i görningen. När den insikten sker är unikt för alla vilket gör att det känns ännu mer speciellt.

Därför tänker jag inte berätta när det skedde för mig, eftersom det skulle sno den stunden från dig som läser. Allt jag tänker säga är att det ögonblicket väntar där för alla som är villiga att leta.

Thomas finner lugn och harmoni i dystopin hos DayZ

Jag har en fäbless för både det stora okända och saker som tar tid. Addera mänskliga spelare och jag är fast. I DayZ får man alla tre. De grandiosa, höstbleka vidderna och tystnaden i Chernarus är lika inbjudande som olycksbådande och drabbade mig som en tonårsförälskelse. Den karga men metodiska kampen för överlevnad kombinerat med plötsliga adrenalinrusher när någon – eller något – dyker upp är som crack för mig. Att springa runt på den ryska landsbygden med ofta inte mer avancerade mål än att hitta en burk vita bönor i tomatsås är bland de vackraste jag vet i spelväg. Det känns både lite tragiskt och märkligt.

DayZ kämpar med sin långrandighet; många features som skulle göra upplevelsen mer komplett saknas fortfarande och att spelet inte ens är släppt i retailversion än är förstås under all kritik. Men när jag stannar upp efter en lång språngmarsch för att dricka och höjer min blick har ett dött landskap sällan känts mer levande.

 

♥ ❤ Vilket spel har du blivit blixtförälskad i? Lämna en kommentar! ❤ ♥

Om skribenten

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar