For Honor

For Honor

Sällan skådad närstridsbriljans möter frustration när Ubisoft tänker nytt och girigt på samma gång.

Få spel kan vara lika förödmjukande som For Honor. Det finns en inbyggd intimitet i att stå öga mot öga med sin motståndares karaktär – se och analysera varje steg den tar, varje skifte i hållning, varje fint och utfall.

En vunnen duell är en triumf likt få andra; otvetydigt bevis på att du är den bättre spelaren och en värdig vinnare. Ursäkter som ”Nej men min ping var lite högre!” eller ”Hallå du campar ju bara” håller inte. Du vann, rätt och slätt. Tyvärr kan en förlust av precis samma anledning vara både djupt personlig och djupt förnedrande, och just därför är de första timmarna i For Honor ett större hinder än i väldigt många andra spel.

Det är av den anledningen ännu mer förvånande att en så trivsam chattkultur har uppstått. Man hade lätt kunnat tro att ett spel vars användare är minst lika tävlingsinriktade som de i League of Legends, Dota 2 och Counter-Strike: Global Offensive skulle få dras med samma tuffa (och ofta rentav svinaktiga) jargong, men icke. Visst finns det rötägg, det gör det alltid. Men tack vare – gissar jag – kombinationen av en hedersåberopande titel, en gemensam uppfattning om någon form av historiskt höviskhetsideal och ett närstridssystem så avancerat att du näst intill kan se din motståndares tankar, har den vanligtvis så hänsynslösa onlinevärlden fått för sig att For Honor är helig mark.

I korthet:

Vad är det?

Medeltida närstridsspel med riddare, vikingar och samurajer

Utvecklare

Ubisoft

Utgivare

Ubisoft

Webb

forhonor.ubisoft.com

Cirkapris

600:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K 4,00 GHz, GeForce GTX 980, 16 GB RAM

Kolla även in

Chivalry: Medieval Warfare, Tiger Knight: Empire War

Alltså, hur stor är den här hästen egentligen!?

Nog finns det något särskilt med närstriderna i For Honor. Vid första anblick liknar de kanske mest Chivalry: Medieval Warfare och Mount & Blade: Warband som även de är närstridsorienterade multiplayerspel (delvis, i Mount & Blades fall). Men faktum är att For Honor delar mer DNA med Soul Calibur än Chivalry. I strid låser du fast kameran på din motståndare, och förutsatt att denne också är villig att slåss äntrar ni ett duell-läge som närmast kan liknas vid ett fightingspel i tredjeperson. Tre grundläggande ställningar finns, och motsvarar den riktning du vill anfalla i eller blockera från – en attack från höger kan blockeras med garden riktad åt motsvarande håll, och detsamma gäller anfall från vänster och anfall uppifrån.


For Honors släktträd

Det må vara unikt i Ubisofts spelkatalog, men det betyder inte att det saknar influenser. For Honor kan spåra sina gener tillbaka bland många genrer och plattformar.

Chivalry: Medieval Warfare

For Honors närmaste släkting är Chivalry: Medieval Warfare. Eller kanske rättare sagt dess expansion – Deadliest Warrior, vari grundspelets riddare fick sällskap av samurajer, vikingar, spartaner, ninjor och pirater. Likheterna är svåra att förneka.

Dynasty Warriors

En ikonisk japansk spelserie mest känd för sina combo-baserade tredjepersonsstrider mot horder av lättbesegrade fiender, med hårdrocksackompanjemang. Dominion-läget i For Honor delar nog en del DNA med denna klassiker.

Soul Edge

Soul Calibur-seriens föregångare, och spelet som kom att definiera de vapenbaserade fightingspelen. En stor del av For Honors närstridssystem kan spåras hit, och det är verkligen inget att skämmas över.

Dota 2

Okej, nu griper vi kanske lite efter halmstrån här, men ändå! Lagbaserat, ai-soldater som marscherar mot banans mitt, unika hjältar och ett level-system där man låser upp förmågor under matchens gång? Lite likt är det väl ändå. Om man kisar.

Sidor: 1 2 3 4

Om skribenten

Liknande artiklar