The Walking Dead: A New Frontier – The Ties That Bind part 1 & 2

The Walking Dead: A New Frontier – The Ties That Bind part 1 & 2

Fortfarande gripande när Telltale återigen dyker ner i mänsklighetens mörker.

Av Joakim Kilman

Ett av mina absoluta favoritcitat dyker upp i P O Enquists roman Kapten Nemos bibliotek: ”Om man kastade bort smärtan vore den förgäves. Då gjorde den ju bara ont.” Med andra ord, smärta är en del av livet. Om vi inte tar till oss den, lär oss av den och använder lärdomarna för att gå vidare – då vore ju all denna värk förgäves. Meningslös.

När allting blir en övermäktigt är dock alltid risken att man fastnar i sorgen, och drunknar i den – som för karaktärerna i Telltales The Walking Dead-serie. Precis som i verkligheten är döden osentimental, grym och meningslös. Och fasan och sorgen är så konstant och enveten att karaktärerna aldrig hinner hämta sig från en smäll innan nästa katastrof sänker dem igen.

Styrkan i The Walking Dead är att vi som spelare måste konfronteras med en tillvaro där våra moraliska och etiska principer slagits i spillror och inte är värda ett smack längre. En värld där den civilisation vi ägnat tusentals år med att arbeta fram framstår som ett grymt skämt för de som fortfarande klamrar sig fast vid livet.

En av dessa är den nya huvudpersonen Javi, som med sina syskonbarn och svägerska försöker hanka sig fram genom de zombieinfekterade resterna av USA. Den som hoppats få fortsätta att spela som Clementine, som i den något ojämna men gripande andra säsongen, kan nog känna viss inledande besvikelse. Hon dyker för all del upp, och vid ett par tillfällen får vi även chans att spela som henne i korta drömsekvenser. Men fokus på berättelsen är den här gången på nya bekantskapen Javi. I alla fall i de här inledande två avsnitten.

 

I korthet:

Vad är det?

Den tredje säsongen av Telltales becksvarta, prisbelönta zombiedrama

Utvecklare

Telltale

Utgivare

Telltale

Web

telltale.com

Pris

220:-

Pegi

18 år

Testat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Nya huvudpersonen Javi – en före detta basebollspelare.
Nya huvudpersonen Javi – en före detta basebollspelare.

Javi har en komplicerad relation till sin saknade bror, men hyser stor kärlek till sina två syskonbarn och deras styvmor. Efter en stark inledning, där vi får se hur katastrofen först drabbade familjen, spolas det framåt några år. Alla är trötta och uppgivna, och det enda som håller dem uppe är familjebanden – som förvisso även de är såriga och spända efter åratal av kamp för överlevnad.

Telltale är mästerliga på att få oss att börja tycka om karaktärerna, och just som det börjar gå bra för dem så faller yxan. När vi som spelare lurats att slappna av och släppa garden i takt med att karaktärerna gör det, så kommer katastrofen som ett brev på posten.

Visst börjar formeln kännas högst familjär vid det här laget, men det funkar – mestadels tack vare alltjämt skicklig regi och bra skådespeleri. Manuset känns dock inte fullt i nivå med tidigare säsonger. En del sentimental dialog slipper igenom, som i en begravningsscen som hade varit så mycket starkare om den fått vara dämpad och tyst istället för att låta karaktärer skriva sina redan uppenbara känslor på spelarens näsa. Clementine har växt till sig och blivit svintuff, kanske lite överdrivet så då hon närmast framstår som en actionhjälte ibland. Slutet på andra avsnittet har också en synnerligen valhänt twist, som dels känns som en upprepning av tidigare säsonger, och dels känns väldigt såpamässigt genomförd.

Men trots vissa oroande brister är det svårt att inte bli gripen av denna effektiva och, mitt i all omänsklighet, djupt mänskliga inledningen. Och även om jag vet bättre kan jag inte låta bli att knyta näven och hoppas innerligt att allt kommer att ordna sig i kommande avsnitt. Hoppet är som bekant det sista som dör.

Som vanligt påverkar dina val relationerna till andra karaktärer.
Som vanligt påverkar dina val relationerna till andra karaktärer.
The Walking Dead: A New Frontier – The Ties That Bind part 1 & 2 Reviewed by - .
4

Utslag

80
80
En gripande inledning, om än med några brister i manus och en allt mer föråldrad spelmotor.

Om skribenten

Profilbild på Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar